Hem / BLOGG / Pernilla kom i mål på 66 timmar och 31 min
Pernilla kom i mål på 66 timmar och 31 min

Pernilla kom i mål på 66 timmar och 31 min

Det var en trött men väldigt lycklig Pernilla Otto som i måndags kom i mål på Gullmarsplan. Hon la handen på stolpen som hon och hennes vän Fredrik hade bestämt var start och målgång. Fredrik filmar målgången och frågar efter någon minut “vad tänker du nu då?” Jag är helt mållös säger Pernilla “jag tänker att hälsenorna börjar göra lite ont” 

Alla bilder i inlägget tackar vi Fredrik för. 



Det var efter att Pernillas tänkta lopp TEC200 blev inställt som hon och Fredrik började planera för ett annat äventyr, Pernilla hade redan avsatt den här helgen samt några dagar efter för återhämtning så det kändes givet för henne att köra någon form av utmaning. Pernilla startade sin rutt på Gullmarsplan fredag morgon klockan 7.00 och kom i mål måndag 01:30, 66 timmar och 31 minuter, 345km . Det är alltså mer än 8 maraton på 3 dagar. Helt otroligt! Har du inte läst de första inläggen med Pernilla så hittar du dem här: 

1. Pernillas stora mål blir inställt 
2. Pernillas förberedelser inför tuffa utmaningar 
3. Imorgon går startklockan för Pernilla

Starten och första natten

Första dagen gick väldigt bra, efter 6 timmar kom dock några spöken på besök i huvudet och undrade om hon verkligen skulle greja det, hon kände efter och hade lite ont överallt. Hon tog tag i sig själv och sa att det kommer släppa, vilket det gjorde! Pernilla krigade på fram till första natten som hon spenderade i sin systers gäststuga. 

Där blev det 4 timmar och 20 minuters paus men någon bra sömn var det inte riktigt frågan om, det blev knappt 2 timmar. Det var mat som skulle ätas och hon skulle duscha och sen var det svårt att komma ner i varv. Planen var att sticka iväg klockan 5 på morgonen, men hon vaknade lite tidigt, satte sig för att äta en långfrukost då hon tänkte att hon skulle vakna till ordentligt men med facit i hand så borde hon ha stoppat i sig något lite snabbt och sedan stuckit iväg direkt. 4.30 var hon ute på vägen igen och det tog ca 4 timmar innan hon kom igång på riktigt. 




Schema för Cellexir

Pernilla hade gjort ett schema för hur ofta hon skulle ta Cellexir Endurance. Hon hade ungefär 9-10 timmar mellan doserna. När hon startade på lördag morgon så väntade hon ett tag innan hon tog Endurance men jäklar vilken skillnad det blev efter hon fick i sig det. Värmen spred sig i kroppen och det kändes lättare. Hon insåg då att hon borde ha tagit Endurance lite tidigare och inte väntat.  


Söndagen var tuff

Både hon och Fredrik hade tänkt att lördagen skulle bli jobbigast, då har man sprungit långt men har samtidigt mycket kvar. Men det var söndagen som blev mest kämpig, magen brakade ihop på morgonen och hon fick springa in i buskarna 3-4 gånger, det höll på i ca 1 timme. Ömheten i magen satt dock kvar ända fram till eftermiddagen.  Hon fick även problem med munnen, det brände och sved så fort hon skulle äta eller dricka något. Till och med vatten gjorde ont. Tills sist ringde hon en vän i lite panik och frågade vad hon skulle göra. Tänk magsjuka, ta bort allt sött, surt och ät yoghurt sa kompisen. Hon hade troligtvis fått svamp i munnen.




Vingligt mot slutet

På grund av att munnen gjorde så ont så hade Pernilla svårt att få i sig mat och vatten. Hon hade även saltbrist och var tvungen att springa in i skogen och kissa var 20:e minut. Hon säger att hon tog salttabletter men troligtvis skulle hon haft ännu striktare schema på hur ofta hon skulle ta dem. Det blev lite bättre efter ett tag och från att kissa var 20:e minut så blev det ca 1 gång i timmen.

Fredrik mötte upp Pernilla redan norr om Norrviken klockan 20.00 och sprang med henne ända till Gullmarsplan, vilken var hennes stora räddning! När hon hade ca 2 mil kvar så började hon nästan somna under tiden hon sprang, det var väldigt vingligt, tungan var svullen och hjärnan var utmattad, hon fick kämpa för att få ihop en mening.



Pernillas sambo mötte upp dem med supportbilen vid Hagaparken, ca 1 mil kvar till mål, och såg att Pernilla var ganska borta, han frågade om det inte räckte nu och om hon ska bryta. Det var inte ett alternativ för Pernilla, hon kunde trots allt ändå stå upp. Fredrik som har gjort flera liknande race själv vet hur det kan vara och kände sig trygg med att fullfölja äventyret.  

Lite vingligt och med, som hon säger själv, joggliknande rörelser tog hon sig med hjälp av Fredrik ändå in i mål! Vi är så imponerad över Pernillas insats, att hon gjorde det och även om hon hade hjälp och stöttning längs vägen så var flera av dessa mil på egen hand. 


Rätt förberedelser

Pernilla och Fredrik roddade ihop den här rutten och alla förberedelser på 2 veckor och hon saknade ingenting vad det gäller kläder eller utrustning. Fredrik hade tänkt på att ta med saker hon inte hade tänkt på så även där är hon oerhört tacksam för hans deltagande i detta äventyr. Han hade tagit med te och varma koppen soppa, soppan hade dock gått ut för 3 år sedan men det var det ingen som led av. Förutom Fredriks enorma deltagande i detta äventyr så är även Pernilla otroligt tacksam för sina andra vänner och personer hon inte ens känner som peppat henne från start till slut!

0 comments

Leave a comment

x
x